Nästan alla valparna!

Sitter och kollar på The Event, huvudet dunkar och hjärtat rusar lite när Scott kommer i bild, lite.

Har inte så mycket att säga om detta år, gick ut nian med 3 betyg som nu inte betyder något alls längre. Fick äntligen hem en valp, som jag aldrig kan njuta av att hon är här, för jag är hela tiden så rädd att hon ska försvinna, då hon hela tiden blir skadad eller sjuk. Har tappat kontakt med i stort sett alla mina vänner, då det lever ett helt annat liv än mig, medan jag är kvar på ruta ett, vilket är mitt eget fel, kan dock inget annat än att tycka det är jobbigt. Samtidigt som jag låstast att ingenting är förändrat, bryts jag ner dag efter dag av att sitta i min bunker, och mår sämre än jag någonsin har gjort. Jag äcklas av den person jag blivit, i spegeln försöker jag se något av den som fanns för 3 år sedan, hon är inte kvar, och vem fan är jag då? Skulden jag känner är nästintill outhärdig, skuld till mig själv, skuld för den jag är, för den jag har blivit. Är det konstigt att jag inte vill gå ut ur dörren, då jag inte har gjort något med mitt liv, alla mina drömmar har blivit krossade i tusen bitar gång på gång, då slutar alla bra bitar i livet att räknas.

Igår var det Valp träff för Felas kull. De ville se hur de utvecklas och ge oss övningar, ditten och datten. Alla var jätte stora utom de två skadade små tjejerna, en annan tik hade fått nästan samma skada som Fela, så vi stod lite på sidan och kollar på, hon skötte sig riktigt bra! Sen gick vi på stan, 6 schäfer valpar on the loose.. gick i galler trapp, åkte hiss. Sedan tappa hon humöret i slutet så då avbröt vi och for hem, går inte att arbeta med en hund som är trött och grinig.. inte heller när jag var likadan, var hungrig som ett svin. Är iallafall en riktigt vild grupp, arbetsamma till tusen måste jag säga! Nu får vi fixa till skulderbladet så kan vi köra hårt nästa gång! Ska bli kul när vi ska spåra att se om alla har samma näsa som Fela, då blir det kanske många som är framtida tjänstehundar.

Idag fyller min tjej 5 månader!

Fela har en sånn himla otur. Åker på allt, idag sprang hon in i drag-kroken till Ulles bil, med skallen, såklart. Hon skrek, låg helt still, skrek ännu mer men låg som apatisk. Fick bära in henne och bädda ner henne i bäddan, och hon slutade inte skrika förens efter 5 minuter. Jag vet att Schäfrar skriker, men det måste ha låtit flera kvarter bort, föreställer er ungefär en ambulans. Eftersom hon sprang in med vänster sida av "skallen", rycktes höger fram bog och ben till, så hon haltade rejält i början när hon kom upp och gick, men det har blivit bättre genom kvällen. Hon fick nog en liten hjärnskakning, hon var lite groggy och trött men det gick över efter ett tag. Så vi får se hur det är imorgon, om hon fortfarande haltar måste vi nog fara, eftersom hon är så liten vill man ju kolla, bara ifall att.

Dock har vi varit en gång hos vetrinären, förutom vacc. Då hon svällde upp, ögonen svällde igen, nosen blev dubbelt så stor, öronen blev ungefär 2 centimeter tjocka. Vi hade varit ute i skogen och gått, som vanligt och när vi kommer hem är allting som vanligt, men vid åtta tiden började ögonen och svälla, så vi for till Ulle för att checka om det var något akut, osvosv. Men hon fortsatte bara svälla och svälla, under natten, så hon for runt som en vilding och skulle klia, och så höll det på hela natten. På morgonen for vi, där de gav henne sprutor, och lerpasta. Ingen skulle tro att det var en Schäfer, alla i väntrummet tyckte hon var så söt... men hon var ganska söt faktiskt.. haha!

Dagen innan..

14/6